I Sverige liksom i övriga Europa pågår just nu diskussioner om vilken väg forskarsamhället skall ta i fråga om öppen tillgång – i första hand till vetenskapliga publikationer och forskningsdata – men i förlängningen till hela den vetenskapliga processen och öppna innovationer. Denna artikeln ser på hur arbetet med att ställa om ett slutet system til ett öppet nu går i Sverige.
GUSTAF NELHANS, FIL.DIR. BIBLIOTEKSHÖGSKOLAN, HÖGSKOLAN I BORÅS
Gustaf.nelhans@hb.se
Europeiska satsningar som Open AIRE har utvecklats för att bygga en gemensam öppen europeisk forskningsinfrastruktur. Detta har skapat en ram för hur enskild länderna skall agera i frågan om tillgänglighet och Open Access. Samtidigt måste det till en anpassning till specifika nationellaintressen och jurisdiktioner. I Sverige har Kungliga biblioteket fått ansvaret för att hantera den del som handlar om vetenskapliga publikationer medan Vetenskapsrådet kommer att ansvara för frågor som rör öppen data. Men hur denna omställning från ett i praktiken slutet vetenskapssystem till ett öppet skall gå till är fortfarande en öppen fråga.
För snart ett år sedan samlades företrädare för samtliga svenska lärosäten, samt speciellt inbjudna experter, för en hearing om Open Access (OA) till vetenskaplig information i form av publikationer och data i Sverige anordnad av Utbildningsdepartementet. Redan i januari hade Vetenskapsrådet presenterat en rapport kring nationella riktlinjer på regeringens uppdrag. I denna föreslog de att alla vetenskapliga publikationer och konstnärliga verk som var resultat av offentligt finansierad forskning skulle göras fritt tillgängligt omedelbart vid publicering från 2025. Därtill att forskningsdata på samma sätt skulle göras tillgängligt så fort som möjligt, men utan specifikt årtal.
Efter lång väntan i snålblåsten, där inbjudna gäster samsades i kö med lärosätenas rektorer och överbibliotekarier framför beväpnad Säpopersonal som kontrollerade identitetshandlingar, släpptes vi in i grupper till Rosenbads konferenscenter och den tvådelade sessionen som dels skulle handla om öppen tillgång till publikationer och dels om data.
Vad gällde temat för hearingen stod det snabbt klart att i stort sätt samtliga deltagare var positiva till öppen tillgång till såväl publikationer som data i Princip, men att det fanns många olika idéer om hur det skall skötas i praktiken. Det fanns förstås frågor om vilken form av OA som skulle efterfrågas. Modeller som Guld och Grön diskuterades. Den förra hänvisar till att publicering sker i dedikerade tidskrifter som endast baseras på så kallade article processing charges, APC:er. Den senare modellen handlar om att forskningen till viss del lösgörs från traditionell tidskriftspublicering. I stället skall publicering antingen ske parallellt eller helt skilt från traditionella tidskriftskanaler. Tillgängliggörandet kan då ske i antingen institutionella repositorier efter en embargoperiod som avtalas med förlagen eller i ämnesrepositorier som ArXiv eller PubMed. Eller skulle man tillåta hybridmodellen, där forskarna «köper ut» sina publicerade alster från de vinstdrivande kommersiella förlagen, vilka redan gör extrema vinster på institutionella prenumerationer på «big deals» av tidskrifter? Det är nog inte önskvärt att denna «dubbeldippning» skall premieras, men frågan som framkom var i vilken grad det går att ändra forskarsamhällets praktiker till nya publiceringsformer tillräckligt fort. Problemet är bara att hybridmodellen är konserverande och argumenten har därför varit att försöka begränsa denna form genom att sätta ett tak på kostnaderna. Valet av publiceringskanaler som skall främjas, embargotider, parallellpublicering, och relationen mellan OA och bibliometrisk prestationsbaserad evaluering är frågor som fortfarande är svåra att lösa på ett genomarbetat sätt. Och vad händer när intresset vidgas från öppna publikationer och data till att hela det vetenskapliga systemet skall gå från ett slutet till ett öppet system? Bristen på svar på viktiga frågor var tydlig, liksom oklarheter kring hur samordningen faktiskt skulle gå till. Samtidigt fanns det en generellt positiv attityd till att vara med och administrera arbetet från många håll, så länge någon annan tog på sig ansvaret att betala för kalaset.
Det var här den kanske mest intressanta delen av hearingen inträffade, då forskare som speciellt studerat OA som metavetenskaplig rörelse i starka ordalag ifrågasatte idén om OA som en affärsmodell. Idén om forskningens öppenhet och tillgänglighet är åtminstone i princip en normativ föreställning om hur forskning borde vara organiserad i demokratisk anda styrd av ett vetenskapligt etos som bland annat finns beskriven i Mertons CUDOS-normer. Från ett sådant perspektiv är det inget som kan ägas, säljas eller optioneras bort – eller? För samtidigt känner vi till mer dystopiska beskrivningar av mot-normer som beskrivits av Ian Mitroff och John Ziman.
–«Kulturrevolution!» utbrast någon oförhappandes och skapade lite munterhet i salen; och en propert klädd företrädare för en av de större stockholmsinstitutionerna, reste sig plötsligt upp med höjd knytnäve, och med en gäll röst som nästan sprack av ansträngningen vrålade han «KROSSA UTSUGARNA!» – det här är allvarliga saker!
Själv lyfte jag frågan om hur den forskare som för tillfället inte hade extern finansiering skulle kunna möta APC:er om upp till $3 000. Skall de snällt be rektorerna om stöd, eller skulle det kunna leda till att strypa ofinansierad nyfikenhetsforskning?
Öppna data
I Sverige har Svensk Nationell Datatjänst (SND) fått i uppdrag av Vetenskapsrådet att utveckla en gemensam nationell forskningsinfrastruktur (Swedish Research Data System) för forskningsdata. Genom kraven på att forskning finansierad genom exempelvis Horizon 2020 skall ha en datahanteringsplan och i förlängningen att allt fler anslagsgivare kommer att kräva att all data som genereras skall deponeras och i varierande grad göras öppet tillgänglig, kommer ytterligare steg i förvandlingen av forskarsamhället bli tydlig. Några av de nordiska länderna som Finland och Norge har redan kommit längre och vi ser samtidigt ansatser från de internationella förlagen att även erbjuda (kostnadskrävande) tjänster för detta. Det är därför viktigt att offentliga aktörer ligger långt framme och att det finns forskning som utreder hur de många olika aspekterna av öppenhet skall gå till. Här kommer också ställas krav på anpassning till såväl den svenska arkivlagen som till den nya allmänna dataskyddsförordning som kommer att träda ikraft 2018 i hela EU. Samtidigt som den faktiska implementeringen av öppen data i Sverige ännu inte har fastställts så ligger SND tillsammans med bland andra Bibliotekshögskolan i startgroparna för att genomföra utbildningsinsatser för såväl de bibliotekarier som kommer ge stöd som forskarna själva att lära sig metadatastandarder och hur data skall hanteras, men behoven kommer att vara enorma.
Från ett ideologiskt perspektiv står det klart att löftet om OA som öppet för alla riskerar att förloras i trycket mellan marknadskrafter, juridiska frågor och effektivitetsgranskning. Dessa externa faktorer tvingar in öppenheten i särskilda fållor som inte styrs av forskarsamhällets interna behov och blir därför performativ på forskningens praktiker. För att inte enbart bli offer för denna process finns ett ansvar hos forskarsamhället att själv medverka och underlätta transformationen genom att exempelvis utveckla praktiker för att sprida resultat, men också nya normer för hur återanvändning av forskningsdata kan göras på ett fruktbart sätt.
Open science i förlängningen?
I förlängningen väcker omvandlingen av forskarsamhället till öppenhet intressanta nya aspekter. Under Nederländernas ordförandeskap för EU under våren 2016 togs flera steg mot att på policynivå implementera Open Science som ett för hela vetenskapen genomsyrande projekt. Nu är det som sagt inte enbart forskningspublikationer och output i data som skall vara öppen, utan även själva processen att genomföra forskning och kanske även – i ett uttryck för den linjära modellen – innovationsprocessen hela vägen ut i näringslivet. Åter igen kan forskarsamhället inte sitta bredvid och titta på, utan vi har ett ansvar att undersöka och bidra till att diskutera vetenskapens nya förutsättningar som denna för forskningen radikala transparens medför.