Inom högskolepolitik är Australien ett uppmärksammat fall. Det var här som New Public Management (NPM) fick sitt första riktigt stora fäste, och det var här som modellen med utbildning som exportvara fick sitt främsta uttryck.
Mats Benner, professor i Forskningspolitikk, Lund universitet
Ett lite introvert och perifert universitetssystem genomgick ett par fundamentala reformer i slutet av 1980-talet – kallade Dawkinsrevolutionen, efter dåvarande utbildningsminister John Dawkins. Det handlade om studiefinansiering med införandet av studieavgifter för alla studenter. Universitet slogs samman i snabb takt.
En marknadsstyrd universitetssektor
Universiteten fick en ny typ av organisation, med mindre kollegialitet och större mandat för ledningar. Återkommande utvärderingar av forskning infördes. Som en följd ökade insatserna för att rekrytera internationella studenter, framför allt i Asien. Universiteten blev starkt inriktade mot att öka forskningens citeringsgenomslag.
Så blev Australien ett skyltfönster för en marknadsstyrd universitetssektor. Resultaten lät inte vänta på sig. Forskningen blev, sannolikt som en följd av den hårdhänta utvärderingskulturen, alltmer synlig i citeringsstatistiken, inte minst inom medicin, idag det helt dominerande forskningsfältet i landet.
Internationella studenter
Universiteten i Australien har en mycket stor andel internationella studenter, närmare en tredjedel kommer utanför landet. Uppskattningsvis 200 miljarder kronor omsätts varje år bara på internationella studenter, som betalar stora pengar för sin utbildning. Inriktningen mot internationella utbyten har fått en mängd sidoeffekter, inte bara ekonomiska utan också politiska.
Australien fungerar alltmer som en diplomatisk mellanhand mellan Asien och USA, med många och täta band med Kina inom såväl utbildning som forskning.
Vad kan då gå fel med denna så tidstypiska mix av finanser och utvärderingar? Ja, flera saker. De internationella studenterna är ingen helt enkel eller homogen grupp. Hittills har de flesta kommit från Kina, men där har ju som bekant problemen vuxit med misstankar om spionage och infiltration (och med en växande debatt om skärpta visumregler för studenter).
Pandemin innebar dessutom att antal internationella studenter minskade kraftigt, vilket skapade en djup ekonomisk kris för universiteten.
För det australiensiska samhället
Andra problem handlar om hur universiteten fungerar och hur nyttiga de är för det australiensiska samhället. Mer än hälften av de många utländska studenterna läser på Business Schools i Australien. Dessa skolor har därför blivit en väldigt viktig del i de australiensiska universiteten, större än vad de inhemska behoven sannolikt påkallar. Inom forskningen har den stora expansionen skett inom biomedicin, men utan att ge några direkta effekter i form av sysselsättning och företagande.
Allt är därför inte fast. Sedan en tid söker landet efter en ny universitetsmodell, en där universitetens samhällsroll står i förgrunden. Inom politiken talas alltmer om ett nationellt ansvar för universiteten, om långsiktighet och om planering. NPM börjar närma sig sitt slut.
Higher Education Summit
Vid en konferens i Sydney (Higher Education Summit, anordnat av Australian Financial Review) i augusti diskuterades detta.1 Den ansvarige utbildningsministern Jason Clare signalerade i sitt inledningsanförande en ändring i kursen för universiteten. Ändringen handlar om allt: ledning och styrning, finansiering och profil.
Vissa begränsningar har redan skett i antalet internationella studenter, vilket drabbar en del universitet mycket kraftigt med vikande studieintäkter.
Vad gäller forskning har den vuxit mycket kraftigt inom medicin, medan andra områden har en mer blygsam position – inte minst STEM-området har utvecklats mycket svagare. Marknadsmodellen har därför, menar kritikerna, fått snedvridande effekter på hur universiteten syns och verkar inom samhället. De är effektiva, men gör de rätt saker?
Är det rationellt att så mycket av planeringen kring utbildning och forskning ligger ute på universiteten, som maximerar antalet internationella business-studenter och antalet biomedicinska forskare? Blir det bra forskning, relevant utbildning och goda arbetsvillkor, och borde inte staten ta ett större ansvar för vad universiteten gör?
Australian Universities Accord
En växande opinion svarar antagligen nej, och Jason Clare och regeringen Albanese hör definitivt dit. Ett noggrant utredningsarbete ligger bakom kursändringen. En stor utredning, Australian Universities Accord, ledd av den tidigare rektorn för universitetet i Adelaide Mary O’Kane, diskuterades utförligt under konferensen.2
Parallellt planeras reformer av det australiensiska forskningsrådet (ARC) efter en motsvarande djupgående utredning. I utredningarna är det nationella uppdrag som står i centrum, framför allt att universitet ska bidra till en utjämning av sociala och ekonomiska villkor mellan olika delar av landet.
Nya begåvningsreserver ska upptäckas utanför storstäderna, och universiteten få ett tydligare samhällsuppdrag inom livslångt lärande och tillämpad forskning. Därutöver ska en slags supermyndighet skapas, en kommission för universiteten, som ska skapa färdplaner och riktlinjer för den idag rätt vildvuxna universitetssektorn.
Man vill minska beroendet av internationella studentintäkter och istället öka spännvidden i rekrytering av studenter, så att svaga grupper i samhället kan erbjudas utbildning. Detta ska stärka rollen för forskningsfinansiären ARC, minska användningen av stela metriker för värdering av forskningskvalitet.
Man vill öka mångfalden bland universiteten och minska inflytandet från några få dominanta universitet. Forskningsfinansiären ARC ska gå i bräschen för en kvalitativ syn på forskningsutvärdering, och ersätta användningen av metriker med ansatser som analyserar forskningens långsiktiga samhällseffekter.3
Oenighet
Vid konferensen blev en splittring tydlig. De stora universiteten, framför allt i Sydney och Melbourne som gagnats av den existerande finansieringsmodellen, protesterade öppet mot förändringarna, som de såg som ett hot mot hela deras affärsidé.
Föga förvånande var rektorerna för andra universitet mer positiva. Det är där – i storstädernas utkanter och på den enorma australiensiska landsbygden – som de stora rekryteringsmöjligheterna för nya studenter finns. Och tanken är att de internationella studenterna i högre grad ska röra sig mot dessa universitet också. Australien ska bli ett rundare land, med breddad rekrytering och högre grad av förnyelse och pluralism i universitetssystemet.
Norden
Känns det bekant? Jo, tongångarna har hörts från annat håll, också i de nordiska länderna. De stora gamla universiteten tar för mycket plats, forskningsfinansiärerna är styrda av eliter, och nya lärosäten och nya intressen måste få större plats. Detta hörs i Norge och Danmark, men också i länder som Nederländerna och Frankrike. Det kommer att spridas vidare.
Men denna omställning mot nya ideal görs sällan så systematiskt och analytiskt som i Australien. Reformförslagen föregås av ett noggrant förarbete och förankring, där problembild och lösningar är tydligt framskrivna.
Vad som tonar fram är ett universitetssystem med ett bredare samhällsuppdrag, mer pluralistiskt och mindre fokuserat på mätbara excellensmått. Man signalerar en rörelse från marknadsstyrningen mot styrbarhet och koppling till samhällsintressen.
Samtidigt balanseras en fin linje mot populistisk universitetskritik. Det handlar inte om att krympa universiteten, som ibland framskymtar i debatten. Det handlar istället om att ge dem ett större och tydligare samhällsuppdrag.
Vad kan vi lära oss av detta? Australien var en föregångare inom marknadsstyrning av universiteten. I Australien är universiteten idag big business, medan staten styr dem genom utvärderingar. Australiensiska universitet ger därför intryck av en effektiv men samtidigt lite ihålig kombination av citeringsfabriker och utbildningsföretag.
Nu skärps det politiska inflytandet och universiteten ska ta ett större och bredare samhällsansvar och inte längre slaviskt följa metriker och rankingar. Vad det samhällsstyrda universitetet egentligen blir för något, det vet vi inte än. Australien visar i alla fall en väg in i en framtid efter NPM.
1 https://bit.ly/3MZsub3
2 https://bit.ly/47KXzZQ
3 https://bit.ly/3ZDN6NK
Hovedfoto: SolStock