I antologin Basic and Applied Research anläggs begreppshistoriska perspektiv på forskningspolitiken, närmare bestämt på forskningspolitikens språk i det tjugonde århundradet.
Henrik Bjørck, professor i idé- och lärdomshistoria, Göteborgs universitet.
Forskningspolitikens begreppshistoria
Begreppshistoria är en forskningstradition i skärningspunkten mellan historisk och lingvistisk analys. En tanke i denna ansats är att begreppslig förändring utgör tecken på social förändring, samtidigt som förskjutningar i språkbruket inte bör reduceras till avspeglingar av andra skeenden.
Exempelvis agerar människor annorlunda när de uppfattar sig själva i termer av «medborgare i staten» snarare än «undersåtar till kungen»; en annorlunda förståelse av ens aktuella situation och framtida möjligheter blir en faktor i tidens sociala och politiska skeenden. I ett begreppshistoriskt perspektiv är begrepp såväl indikatorer på som faktorer i förändringsprocesser.
Triangeldrama
I antologin Basic and Applied Research anläggs begreppshistoriska perspektiv på forskningspolitiken, närmare bestämt på The Language of Science Policy in the Twentieth Century, som det heter i undertiteln. Detta språk framstår som ett trepartssamtal, med dragning åt triangeldrama.
Å ena sidan finns forskarna. De har argumenterat för resurser till vetenskapen och dess autonomi för att främja en excellent forskning, vilken utmålats som avgörande för samhällsutvecklingen i det långa loppet.
Å andra sidan finns de politiker som beslutar om resurser. De har önskat en relevant forskning — i relation till sina mål, och med resultat inom en snar framtid.
Till dessa båda poler kommer en tredje i form av debattens uttolkare. De har blivit fler i takt med att den forskningspolitiska domänen vuxit och framstår i dag som en egen akademisk gemenskap, centrerad kring Science and Technology Studies, med ambitioner att såväl analysera som bidra till policyskapandet.
Vokabulär för forskning och politik
När antologins bidragsgivare analyserar hur den forskningspolitiska diskussionen förts står distinktionen mellan basic och applied research i fokus. Till exempel utforskas hur den grundläggande begreppsbildningen förgrenats genom olika tillskott, som pure science och industrial research.
I en inledning presenterar redaktörerna, tyskarna David Kaldewey och Désirée Schauz, antologins tematik och perspektiv. De konstaterar bland annat att det i början av 1900-talet framkom nya begrepp för att begripliggöra den obekanta situation som vuxit fram i och med nya institutioner för forskning. När vetenskap inte bara odlades vid universitet och akademier uppstod nya förhållanden som olika aktörer sökte befordra eller bemöta.
I dag är situationen annorlunda men ändå likartad, menar redaktörerna. Det råder en vilsenhet efter upplösningen av den forskningspolitiska modell som med början i tidigt 60-tal pekade ut en enkel men likväl trovärdig linje: från grundforskning över tillämpad forskning till teknisk och annan utveckling.
Samtiden saknar en allmänt omfattad vokabulär för att greppa förhållandet mellan forskning och politik i relation till kunskapernas användning för att främja industrin, välfärden och andra delar av samhället. Antologins övergripande syfte kan sägas vara att utforska den språkliga aspekten av denna utvecklingslinje.
Tre tongivande länder
I en första huvuddel behandlas hur forskningspolitiska diskurser växte fram i tre tongivande länder. Ett exempel är Robert Buds bidrag, som i skildringen av hur vetenskap kategoriserades i Storbritannien från 1800-talet fram till 1940-talet visar att kategorierna var kulturella och politiska lika väl som epistemologiska.
Dessa distinktioner inom vetenskapen artikulerades först i en utbildningsdiskussion, under intryck av den industriella utvecklingen. För den tekniska utbildningens målsmän blev applied science ett statushöjande alternativ till technology.
För andra blev tvillingbegreppet pure science ett renhetsbevarande alternativ som skulle utgöra utbildningens grund eftersom vetenskapen måste föregå dess tillämpningar.
Perioden 1899 till 1919 med dess internationella konkurrens och kraftmätningar blev sedan omformande. Fokus i diskussionen skiftade från utbildning till forskning när aktörer framhöll behovet av nationella satsningar på det område som härigenom politiserades.
Vi kan även notera att pure science hade framgång bland puritanska akademiker i USA, som ville odla sin rena kärlek till sanningen, men mer begränsad framgång i argumentationen för resurser till vetenskapen.
I Tyskland gick man från att tala i termer av ren vetenskap till grundforskning. Att framhålla forskningens betydelse för olika tillämpningar kunde vara framgångsrikt, samtidigt som det gällde att hålla vetenskapen «ren» i ljuset av avskräckande exempel på politiskt styrda användningar.
Forskningspolitik
En intressant allmän iakttagelse är att tonvikten försköts från science till research, men att science policy från början av 60-talet likväl blev nyckelbegreppet. Detta kan jämföras med svenskt och norskt språkbruk, där nyckelkategorin i stället blev «forskningspolitik». Forskarnas röster ljuder starka i den bild som målas upp av forskningspolitikens språk under efterkrigstiden.
Blicken vänds åt andra håll i den andra huvuddelen. Den tematiserar det som kallas begreppslig synkronisering och kulturell variation, alltså hur det forskningspolitiska idiom som utvecklades i kalla krigets västsida spreds till andra håll samtidigt som det omtolkades utifrån lokala förutsättningar.
Kolonialförvaltningen
Ett exempel är Sabine Clarkes studie av Storbritanniens stöd till forskning i sina kolonier från 40-talet, då växande kritik gjorde det viktigt att demonstrera ansvarstagande för modernisering av besittningarna.
Här uppstod en dragkamp. Kolonialförvaltningens lokala företrädare önskade en forskning som byggde internationell status och lockade högkvalificerad personal, medan koloniernas representanter ville att deras forskningsinstitut skulle ägna sig åt för dem relevant forskning. I denna situation utvecklades en distinktion mellan fundamental och local research, som underströk vikten av den förra utan att göra den senare till en tillämpning som var ofri och kom i efterhand.
I andra situationer uppkom språkliga innovationer och hybrider av annat slag. I flera fallstudier, till exempel från Ungern och Kina under stalinism och maoism, visas hur lätt forskarnas röster kunde väga i förhållande till politikernas.
Den linjära modellen
En avslutande «Outlook» diskuterar varför «den linjära modellen» och dess begrepp förblir så livskraftiga fastän de mött så mycken kritik. Det enkla svaret sägs vara att de fortsätter fungera för forskare och politiker, trots alla kritiska röster som höjts inom Science and Technology Studies. Det visas också hur nya begrepp, säg frontier research eller mode 2 knowledge production, kan ha en överraskande lång historia eller framstå som nya uttryck för gamla idéer.
Som inte sällan är fallet i begreppshistoriska utredningar kan framställningen stundom kännas en smula blodfattig. Detta torde sammanhänga med att det inte är levande människor och deras agerande i konkreta situationer som står i fokus, utan förskjutningar i olika delar av ett mer allmänt språkbruk.
När uppstod forskningspolitiken?
Samtidigt uppmärksammar perspektivet språkets avgörande betydelse, exempelvis för ett basalt spörsmål: när uppstod forskningspolitiken?
Eftersom det inte är självskrivet vad man bör avse med begreppet forskningspolitik ligger svaret delvis inbäddat i hur frågan uppfattas. I och med att begreppet uppkommit och utvecklats i historien är det inte neutralt i förhållande till den historia man kan skriva med det självt som utgångspunkt.
Forskningspolitik är det man söker efter och det man söker med, på samma gång. Antologin påminner kraftfullt om att den forskningspolitiska debatten är ett språkligt fenomen och att dess kategorier är historiskt bestämda.
David Kaldewey och Désiréé Schauz: Basic and applied research, the language of science policy in the twentieth century
Bilde: zoff-photo.