Risken att vi i Norden hamnar i en internationell konflikt har ökat. Kriget i Ukraina har pågått i över tre år, och hotet att Ryssland kan komma att attackera andra närliggande länder är närvarande. Samtidigt visar Kina och USA tydligt att deras nationella intressen prioriteras.
Tommy Shih, docent, Lunds universitet
Stefan Östlund, vicerektor för internationella relationer, KTH
En allt osäkrare och turbulent omvärld ställer således högre krav på nordiska lärosäten att stärka säkerhetsnivån. Men vad är en sund balans mellan öppenhet och säkerhet? Våra regeringar i Norden måste vara försiktiga så att arbetet med ökad säkerhet inte leder till alltför stora negativa effekter för våra öppna forskningssystem. Samtidigt måste lärosäten bli bättre på att hantera de risker som uppkommer i och med förändringarna i världen.
”Men det råder heller inte fred”
Tidigare i år deklarerade Sveriges statsminister Ulf Kristersson att ”Sverige är inte i krig – men det råder heller inte fred”. På svenska lärosäten, liknande det vi generellt ser i andra nordiska länder, har denna situation skapat en viss förvirring kring vad som är lämpliga internationella samarbeten.
Å ena sidan pågår värdefulla akademiska samarbeten med aktörer i stort sett hela världen. Å andra sidan har i ökande grad hot och risker med internationella samarbeten beskrivits som något som kan underminera nationell och organisatorisk säkerhet och konkurrenskraft.
Gällande aktörer i Ryssland har nordiska regeringar och EU sänt en tydlig signal och i stort sett har alla institutionella samarbeten avslutats. Men i och med att dessa tydliga signaler inte ges för samarbeten i andra delar av världen kommer lärosäten att behöva verka i en gråzon. En sådan situation ställer höga krav på att lärosäten agerar med eftertänksamhet och förbättrad kunskap kring nya förhållanden.
Större risker
Över lag måste lärosäten bli bättre på att förstå geopolitisk utveckling och dynamik. De ökande geopolitiska konflikterna kommer att fortsätta. I denna kontext innebär ett stort internationellt engagemang just också större risker för påverkan och beroenden som kan utnyttjas av utländska aktörer.
Detta har beskrivits tydligt av våra säkerhetsmyndigheter i de nordiska länderna och därför har pressen på säkerhet och skydd inom akademin ökat markant de senaste åren. Forskning, forskningsnära innovation och högre utbildning, har hamnat i skottgluggen eftersom de är väldigt öppna verksamheter.
Men en godtagbar inskränkning av öppenhet måste vara grundad i en djupare analys av vad och varför något måste skyddas, vad som är acceptabel risk och vilka kostnader ett ökat säkerhetsarbete innebär. Även om det är tydligt att världen har blivit osäkrare och att hotbilden mot våra nordiska länder har förändrats, så får vi sällan konkreta exempel på vad problemet är.
Troligtvis kommer inte denna problembeskrivning heller tydligt identifieras eftersom det inte är ett singulärt problem som ska fångas. Effekten blir att åtgärder kumulativt skapar en gradvis förskjutning mot en minskad öppenhet.
Viktig roll
Samtidigt spelar akademin en viktig roll i samhället; genom kunskapsskapande, för att stärka det egna landets konkurrenskraft, som en diplomatisk aktör, och genom att medverka i att lösa globala utmaningar. Öppenheten är en förutsättning för att nå dessa mål.
Att fokusera på akademin främst som en nationell resurs för specifika nationella intressen eller som en vektor för skadlig utländsk påverkan, skulle underminera de möjligheter som skapat mycket värde för de nordiska länder. Här finns det ett omfattande arbete att utföra för både de som förordar säkerhet och de som främjar öppenhet.
Att måla upp världen i svart eller vitt och arbeta utifrån sådana beskrivningar kan skapa mer oreda än ordning, och till potentiellt höga kostnader. I våra nordiska länder finns det nu försök att se gråzonerna, vilket är positivt men det ställer mycket högre krav på ökad kunskap, bred dialog och djup förståelse.
Bättre sätt att arbeta med säkerhet
Detta förespråkade vi redan 2020 när vi var med och tog fram STINT:s[3] vägledning för ansvarsfull internationalisering. Vad vi nu vill framhålla är att det finns både bättre och sämre sätt att arbeta med säkerhet eller att stå upp för akademins autonomi. Några utgångspunkter är viktiga att betona:
- Skydd för att hantera faktiska eller troliga hot innebär alltid begräsningar, det hör till säkerhetsarbetes karaktär. Men det finns också stora begränsningar i vad vi vet om hoten och riskerna och om de är faktiska, eller bygger på vaga antaganden. En ökad transparens behövs från säkerhetsmyndigheters sida och öppnare dialog för att effektivt kunna hantera faktiska hot.
- Det går inte att skydda sig till stärkt konkurrenskraft utan säkerhetsarbetet utgår från premissen att det finns hot som måste hanteras och sårbarheter som ska täppas till. Konkurrenskraft emellertid, kräver investeringar och öppenhet. Således är det viktigt att ha en diskussion kring varför skydd behövs, dess potentiella verkan och åtgärdernas proportionalitet.
- Ökad medvetenhet kring utmaningar och förhållanden, nya praktiker och ett förbättrat professionellt omdöme bland forskare, samt kulturbyggande på lärosäten måste vara en integrerad del av att hitta balansen mellan säkerhet och öppenhet.
- Akademin måste bättre kunna kommunicera vad som görs för att skydda det som är viktigt och vad som riskeras förloras. Här finns det en förbättringspotential och framför allt ett behov av att öka kunskapen och transparensen i den akademiska sektorn kring säkerhetsarbetet. Samma sak gäller för säkerhetsmyndigheter.
- Lärosäten behöver fortsätta att betona och verka för globala akademiska intressen. Detta inkluderar att utveckla den bästa vetenskapen, ta itu med globala utmaningar och främja tillgången till högre utbildning över hela världen.
Foto: Gettyimages
[1] Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning