Återigen är det dags för en forskningspolitisk proposition, med arbetsnamnet «forsknings- och innovationspropositionen». Och återigen går den forskningspolitiska diskussionens vågor höga som den ofta gör på svenskt manér: ska det satsas på grundforskning eller tillämpad forskning, kvalitet eller resultat? I denna artikel beskrivs och kommenteras diskussionen sådan den ter sig från forskningsinstitutens sida, med utgångspunkt i en nyutkommen debattbok.
OLOF SANDBERG, RISE HOLDING AB
olof.sandberg@ri.se
Med en överväldigande stark universitetssektor, där Vetenskapsrådet har dubbelt så stor budget som innovationsmyndigheten Vinnova men där näringslivet satsar nära tre gånger så mycket på FoU som det offentliga, blir den svenska forskningspolitiska diskussionen gärna väldigt polariserad. För RISE Holding, som är ett helägt statligt holdingbolag och utövar statens ägande i de svenska s.k. industriforskningsinstituten, gällde det att ta till ett nytt grepp för att göra sig hörd. Hur kunde vi bidra till den svenska forskningsdebatten och, som vi tyckte, försöka utmana en del av de myter som ofta präglar den svenska debatten?
Valet föll på att göra en bok där olika debattörer fick tillfälle att ge sin bild av de myter som de ville slå hål på. Boken döpte vi till «Myter och verklighet i forskningspolitiken» och skribenterna fick plats att fritt uttrycka sig i denna och närliggande frågor. Skribenterna vi valde kom från ett brett spektrum av bakgrunder, personer vi trodde kunde ge intressanta bidrag till debatten. Där fanns representanter för politik och industri, för stora och små lärosäten, för fack och arbetsgivare, för regering och opposition. Sammansättningen står vi på RISE Holding för. Intresset var för oss förvånande stort, totalt 18 inlägg fick vi in. Det var tydligt att det för många var efterlängtat att få fatta pennan och fritt uttrycka sin åsikt om forskningspolitiken utan att vara bunden till de begränsningar som ett remissvar eller ett formellt underlag till propositionen innebär.
Ett tema som flera författare tar upp är att det svenska forskningssystemet underpresterar i förhållande till de resurser det förfogar över. Tobias Krantz, forskningschef på Svenskt Näringsliv och tidigare forskningsminister, ställer i sitt inlägg frågan «Vilka resultat genererar svensk forskning?» Trots att Sverige tillhör de ledande i andel BNP som läggs på forskning och utveckling, så svarar inte de resultat som uppnås i form av entreprenörskap och kommersialisering mot insatsen. Han tycker bland annat att de lärosäten som är framgångsrika i att sprida resultat bör ges en innovationspremie. Betty Malmberg, riksdagsledamot i utbildningsutskottet för moderaterna, efterlyser att forskningsresultat skulle kunna nyttiggöras och i ökad utsträckning komma samhället till del ochanger utbildningsområdet som ett exempel.
Elisabeth Thand Ringqvist, vd för Företagarna lyfter fram småföretagens behov och intresse av att förnya sig genom innovationer men pekar på de svårigheter som kan uppstå i samverkan med universitet och högskola. En särskild problematik är att forskare kan behålla uppfinningar och innovationer med stöd i lärarundantaget. Hon efterlyser en mer pragmatisk modell för att forskare ska samverka med företag. Karin Röding, rektor vid Mälardalens högskola, tar också upp samverkan och då särskilt samproduktion mellan akademi och näringsliv. Hon erbjuder sig att genomföra pilotstudie för att mäta samverkan enligt kriterier som hennes lärosäte tagit fram.
Tillämpad forskning är viktig
Ett annat stort tema i boken är avvägningarna mellan grundforskning och tillämpad forskning. Skall forskningen främst vara nyfikenhetsdriven eller behovsmotiverad? De författare som tar upp detta tema konstaterar att det är en myt att den tillämpade forskningen skulle vara av lägre kvalitet än grundforskning. Åke Svensson, vd för Teknikföretagen, menar att det inte handlar om att välja mellan nyfiken basforskning eller tillämpad behovsmotiverad, viktigast är att hitta nya lösningar. Han efterlyser särskilda forskningsprogram för samverkan. Inte heller Jan-Erik Sundgren, Volvo, eller Charlotte Brogren, Vinnova, ser någon grund för påståendet att tillämpad forskning skulle vara av sämre kvalitet. De vill dessutom avfärda påståenden om att forskningsprojekt där företag medverkar skulle vara förtäckt industristöd. Jan-Erik Sundgren påpekar att mycket kvalificerad forskning görs av företagen och att Volvo har ett högre deltagande i EUs 7e ramprogram än många universitet. Många representanter för näringslivet lyfter också fram den ökande globala konkurrensen som en viktig drivkraft för en forskningspolitik. När antologin skrevs hade Astra Zeneca precis bestämt sig för att lägga ner sin forskningsverksamhet i Södertälje. Charlotte Brogren, Vinnova, pekar på detta som en ny utveckling för det globala näringslivet, att bedriva forskning i nätverk och inte bygga upp och driva egna forskningsanläggningar. Lars-Erik Aaro, vd för LKAB, konstaterar att den forskning som utförs vid svenska lärosäten måste vara globalt konkurrenskraftig, bäst regionalt eller nationellt duger inte. Han tar också upp den bristande mobiliteten vid svenska lärosäten som bekymmersam när forskningsfronten rör sig globalt och tycker att det är anmärkningsvärt att en forskare kan göra sin postdoc vid samma lärosäte där forskaren disputerat!
Anders Flodström, vice ordförande för EIT, European Institute for Innovation and Technology, tar i sitt inlägg upp det betydelsefulla i att forskning integreras med utbildning och innovation i den s.k. kunskapstriangeln. Han konstaterar att framtidens lärosäten måste ha förmåga att skapa växelspel mellan forskning, utbildning och innovation och att man bör premiera dem som integrerar detta. Thomas Strand, riksdagsledamot för socialdemokraterna i utbildningsutskottet, lyfter fram behovet av långsiktighet i forskningspolitiken. Han efterlyser en partiövergripand överenskommelse som sträcker sig längre än en forskningspolitisk period på fyra år. Han vill hellre se överenskommelser som spänner över 8 eller 12 år för att undvika en viss ryckighet som präglat forskningspolitiken.
I ett inlägg från Sverker Sörlin, professor i miljö- och teknikhistoria vid KTH, görs en intressant historisk återblick på forskningsinstituten och deras roll historiskt. Forskning på hans institution visar att instituten länge hade en mer framskjuten plats i den tekniska grundforskningen än vi tidigare trott. Under en stor del av 1900-talet var instituten inte bara förmedlare utan också producenter av grundforskning. Särskilt när det gällde att tillfredsställa näringslivets behov av forskning, både grundläggande och tillämpad, hade forskningsinstituten en viktig roll och har det ännu.
Forskningsinstitutens plats
En hel del inlägg placerar in industriforskningsinstituten i detta sammanhang. Flera påpekar att institutssektorn är liten trots att den på senare år vuxit och nu är ungefär lika stor somforskningsinstitutet VTT i Finland. År 2011 omsatte de 2200 anställda vid RISE-instituten 2,5 miljarder kronor. Sektorn är fortfarande splittrad men vi hoppas få stöd för fortsatt konsolidering i den kommande forsknings- och innovationspropositionen.
Forskningsinstituten är inte svaret på alla de frågor som tas upp av författarna av inläggen till antologin. Men vi tycker att det som framförs i antologin ger brett stöd för att de är en viktig del av svaret. En sådan roll är samverkan och flera tar upp denna roll för instituten. Det bygger bland annat på att RISE-instituten får huvuddelen, nära 60 procent, av sina intäkter via uppdrag från näringslivet. Av dessa kommer en fjärdedel från de små och medelstora företagen, ytterligare en fjärdedel kommer från utländska kunder. Samtidigt finns bland instituten ca 30 procent disputerade forskare och ca 150 av våra forskare går sin forskarutbildning hos oss.
Vetenskaplig kvalitet i form av publicering i ledande tidskrifter är inte en primär uppgift för forskningsinstituten. Vi skiljer inte på olika typer av forskning, att åstadkomma användbara resultat är viktigast för oss. Ändå visar svenska institut upp höga citeringssiffror i undersökningar som bland andra Vetenskapsrådet har gjort. Själva tycker vi att det faktum att 60 procent av våra intäkter är uppdrag som näringslivet är berett att betala för är ett väl så gott kvalitetsmått.
Vi bidrar också till en ökad mobilitet. År 2011 började ungefär 250 forskare på RISE-instituten, drygt 10 procent av totala antalet anställda. Av dessa var ca 30 procent disputerade.
För att Sverige framöver ska bli konkurrenskraftigt måste vi fortsätta att satsa på forskning och innovation vilket regeringen aviserat. I en globaliserad värld måste vi göra det bästa av de resurser som ställs till förfogande för denna uppgift. Och då måste vi lämna myterna bakom oss och tillsammans möta de globala utmaningarna och skapa hållbar tillväxt. Och då är forskningsinstituten en viktig del i lösningen. För, som Sverker Sörlin konstaterar, högskolans roll är viktig men den kan inte fungera som landets forskningsinstitut.
Boken som nämns har titeln «Myt och verklighet i svensk forskning. En antologi från RISE Research Institutes of Sweden.» Den kan laddas ner från:
http://www.ri.se/myt-och-verklighet-i-forskningspolitiken-nu-r-den-h-r