Inom forskningsprojektet ReGrow har forskere fra Lunds universitet, Tampere universitet och Universitetet i Stavanger undersökt vilka de viktigaste komponenterna av regional innovation och tillväxt är.
Markus Grillitsch, universitetslektor Lunds universitet, Föreståndare CIRCLE
Utanför storstadsområdena finns färre arbetstillfällen och en mindre varierad arbetsmarknad att tillgå. Utsikterna för att nya arbetstillfällen genereras är i regel begränsade. Detta medför en omfördelning av arbetskraften (i synnerhet den högkvalificerade arbetskraften) till storstadsområden vilket utgör en av orsakerna till vikande befolkning och krympande arbetsmarknader i många mindre regioner, kommuner och i glesbygden.
Olika strukturella förutsättningar
Den huvudsakliga orsaken till dessa växande skillnader är att ekonomisk utveckling allt mer drivs av kunskapsintensiva verksamheter inom såväl tillverkande industri (t.ex. IT, bioteknik) som tjänstesektorn (t.ex. finansiella tjänster, konsultverksamhet).
Denna typ av verksamhet frodas i storstadsregioner där fördelar genom samlokalisering och klusterbildningar, stora och avancerade närmarknader som kan kombineras med en hög grad av branschmässig mångfald.
I glesa regionala miljöer och regioner med stark specialisering inom traditionella sektorer är utmaningarna betydligt större för att skapa och bibehålla konkurrenskraft i den moderna kunskapsintensiva ekonomin.
Regioner har således olika strukturella förutsättningar för att kunna konkurrera, vara innovativa och stimulera ekonomisk tillväxt. Det är därför förvånande att en stor del av de observerade skillnaderna i regioners ekonomiska tillväxt kvarstår även efter att man kontrollerat för strukturella faktorer (t.ex. branschstruktur, kapitaltillgång, humankapitalets sammansättning, regionstorlek och infrastruktur).
Annorlunda uttryckt så växer vissa regioner betydligt snabbare än vad som kan förväntas givet deras förutsättningar medan ett motsatt förhållande observeras för andra regioner. Varför växer vissa regioner mer (eller mindre) än andra regioner trots att de uppvisar liknande strukturella förutsättningar?
Det avgörande ur ett policyperspektiv är hur man utifrån strukturella förutsättningar kan stimulera ekonomisk tillväxt genom att aktivera olika aktörers handlingspotential och deras nätverk på regional, nationell och global nivån.
Forskningsfrågan besvaras genom studier i Sverige, Norge och Finland mellan 1990 och 2018. I projektet kombineras sofistikerad kvantitativa och kvalitativa metoder på ett för forskningsområdet nydanande sätt. Våra fallstudier fokuserar således på regioner med exceptionellt hög eller låg tillväxt för att på så sätt blottlägga aktörsspecifika drivkrafter till ekonomisk utveckling.
Drivkrafter för regional utveckling.
Drivkrafterna bakom regional utveckling kan föras samman i tre stora block (Figur 1).
Det första består av den nationella och globala ekonomin och politikens övergripande drivkrafter för utvecklingen av alla svenska regioner. De regionala aktörernas inflytande på dessa krafter är i regel marginellt.
Den andra utgörs av hur de regionala förutsättningarna som befolkningsstorlek, geografiskt läge, infrastruktur, branschsammansättning, stödstrukturer för innovation och entreprenörskap, men även regionens institutioner, konventioner och kultur påverkar regional tillväxt. Dessa utgör strukturförhållanden som förändras långsamt. På lång sikt har dock lokala aktörer ett visst inflytande att påverka dessa förutsättningar.
Det tredje viktiga blocket av drivkrafter hänger samman med vad som kallas human agency på engelska. Agens står för den förmåga aktörer har för att påverka samhället och ekonomin. Agens inkluderar målmedvetna, meningsfulla, och genomtänkta handlingar av aktörer, och de planerade och oplanerade konsekvenserna av sådana handlingar.
Tre typer agens
I vårt projekt har vi identifierat tre typer agens riktat mot förändring som har stor betydelse för regional utveckling. Vi kallar dessa för Trinity of Change Agency (Figur 2).
En första komponent som ingår i Trinity of Change Agency är innovativt entreprenörskap, vilket ses som en väsentlig form av förmåga att agera på upplevda nya möjligheter med en stark ambition att realisera dem. Innovativt entreprenörskap handlar om viljan att bege sig ut i okänd terräng, att bryta med befintliga inriktningar av regional utveckling.
Vissa regioner kommer under vissa perioder att erbjuda mer entreprenörsmöjligheter än andra.
Platsbaserat ledarskap identifierar överlappande intressen från olika aktörsgrupper i regionen och samordna[IH1] satsningar, t.ex. relaterad till utbildning, klusterbildning eller infrastruktur.
Institutionellt entreprenörskap handlar om att ändra formella (t.ex. regler och lagar) och informella (t.ex. normer och värderingar) institutioner. Det kan röra sig om exempelvis att legitimera nya målsättningar och utvecklingsbanor eller öka viljan att samarbeta mellan olika aktörsgrupper.
Fallstudier har visat att regional utveckling och förändring kräver ett samspel mellan innovativt entreprenörskap, institutionellt entreprenörskap, och platsbaserat ledarskap.
Underutnyttjad potential
Baserat på våra resultat kan regionala beslutsfattare överväga att gå ett steg längre och vidta åtgärder för att främja agens för förändring genom att t.ex. aktivt inkludera och uppmuntra ett brett spektrum av aktörer att engagera sig i förändringsprocesser för att kraftsamla med syftet att uppnå förändringar.
På så sätt kan regionala beslutsfattare spela en aktiv roll i processer för strukturförändring. Studierna har också visat att även icke-politiska aktörer som företag, universitet eller representanter för civilsamhället kan vara viktiga aktörer för att stimulera skapandet av agens för förändring.
Vad som skapar lokal agens är en central forskningsfråga och ReGrow bidrar med viktiga insikter och pekar samtidigt på behovet av fortsatt forskning inom området. Nedan sammanfattas några av de viktigaste resultaten och implikationerna från projektet:
Kompetens
För det första vilar agens för förändring på den kompetens, de regionala och utomregionala nätverk samt de resurser som aktörerna redan har utvecklat. Det historiska perspektivet är således viktigt – aktörerna bygger upp sin förmåga att göra skillnad över tid.
Därför kommer investeringar i människor som deltar i förändringsprojekt, som inbegriper utvidgning av kompetens, nätverk och resurser, att vara värdefulla – inte bara för att åstadkomma förändringar utan också för att bygga upp handlingsförmåga.
Dessutom kan regionala aktörer aktivt söka, rekrytera eller samarbeta med personer och organisationer som har tidigare erfarenhet av förändringsprocesser, exempelvis krishantering.
Regionala skillnader
För det andra fann vi betydande regionala skillnader i lokala aktörers förmåga att påverka den regionala utvecklingen och att arbeta för regional strukturförändring.
Vi fann också regioner där lokala aktörer över tid har utvecklat mer agens, det vill säga ökat sin förmåga att forma den regionala framtiden. Detta tog tid (10–15 år) men var möjligt. Oftast började det med begränsade projekt eller aktiviteter som initierades av en grupp personer med avsikt att genomföra en förändring. I dessa ingick att kartlägga intressen, kompetenser och resurser genom ett aktivt samspel med lokala aktörer.
Överraskande nog, även i relativt små regioner, kände människor inte alltid till speciellt mycket om sina grannar.
För det tredje visar vårt projekt att lokal agens för förändring kan vara en stark drivkraft för positiv förändring i alla typer av regioner.
Det innebär inte att den lokala agensen för förändring rår på alla strukturella förutsättningar. Det finns och kommer att finnas regioner som har det betydligt besvärligare än andra, och det kommer att finnas krympande regioner.
Ofta handlar de strider som dessa regioner utkämpar om strukturomvandlingar som ligger långt utanför de lokala aktörernas inflytande. Det understryker också att lokala aktörer inte kan lämnas ensamma att axla ansvaret för den regionala utvecklingen, utan det finns såväl ett nationellt som EU politiskt ansvar för att bättre möta de olika problembilder som präglar många eftersläpande regioner.
Effektivitet kontra rättvisa
För det fjärde hävdar vi att resultaten från ReGrow sträcker sig bortom diskussionen om effektivitet kontra rättvisa som är vanlig inom regional utveckling.
Effektivitetsargumentet är att investeringar bör göras i de stora städerna, där avkastningen är högst på grund av den stora innovations- och konkurrenskraften i dessa regioner. Rättviseargumentet å sin sida, hävdar att investeringar bör ske i de regioner som hamnat på efterkälken, för att minska de regionala skillnaderna.
Resultaten från ReGrow visar att investeringar i människors förmåga att agera ger effekter även utanför storstäderna.Det är i linje med aktuell forskning som visar att innovation inte behöver koncentreras till större städer i lika hög utsträckning som antagits tidigare. Alltså kan investeringar i agens för människor i periferin vara effektiva.
Slutligen anser vi att fokus på lokal handlingsförmåga har stor relevans, inte bara för att minska interregionala skillnader samt att skapa jobb och inkomstmöjligheter för människor som bor utanför storstadsregionerna. Vi fann att lokal handlingsförmåga är avgörande för strukturförändringsprocesser och strukturomvandling vilket är en viktig förutsättning för att möta nutidens största utmaningar som klimatkrisen eller Covid-19.
Kontaktpersoner:
- Markus Grillitsch, projektansvarig, Lund, Sverige
- Markku Sotarauta, Tampere, Finland
- Rune Dahl Fitjar, Stavanger, Norge
«Regional Growth Against All Odds.»
Foto: ReGrow har bland annat tittat på omstruktureringen av den svenska gruvstaden Kiruna, Foto Nikolay Tsuguliev.