Idag ses vetenskaplig forskning som en viktig mekanism för att lösa globala utmaningar inom klimat, miljö, hälsa, energi, och hållbar matproduktion. Samtidigt som flera av dessa utmaningar växer i magnitud försvåras även internationella samarbeten som är en grundläggande förutsättning för att nå lösningar på gemensamma problem.
Tommy Shih, docent, Lunds universitet
Forskning som globalt projekt
Vetenskaplig forskning har blivit en tydligare integrerad del av samhället. Även om kopplingen till samhället alltid funnits har vetenskap setts som en avgränsad sektor med sina egna måttstockar. Just beskrivningen ”elfenbenstornet” har frekvent använts av politiker, forskare (själva), journalister och andra samhällsdebattörer för att representera den vetenskapliga akademins avskildhet.
Ökad nationalism, populism, isolationism, drakoniska pandemiåtgärder, Ukraina- kriget, och geopolitiska spänningar har medfört allt komplexare förhållanden för utbyten över gränser inklusive de inom forskning. Forskning som bedrivs på lärosäten ses idag allt mer som en nationell resurs men är i praktiken ett globalt projekt.
Just forskningslandskapet har sett betydande förändringar under det senaste decenniet. Nya forskningsnationer har etablerat sig globalt. Det mest framträdande exemplet är Kina som idag är den största producenten av vetenskapliga publikationer i världen och andelen forskning i Kina som är av internationell god kvalitet eller världsledande
ökar.
Kina är dock inte det enda landet som kraftigt har förbättrat sin vetenskapliga kapacitet. Länder som Iran, Indien, Saudi Arabien, Turkiet och Ryssland har även haft en markant ökning av vetenskapliga publikationer av god kvalitet under det senaste årtiondet.
Överlag är en tydlig trend att internationella vetenskapliga samarbeten ökar på en bred front. I Sverige var 43 procent av Sveriges vetenskapliga publikationer under 2000 samförfattade med forskare utomlands, medan motsvarande siffra 2019 var 71 procent1. Liknande utveckling ses även i övriga nordiska länder.
Så de internationella samarbetena ökar och de gör så mellan en större och mer heterogen grupp av länder. Samtidigt ökar de geopolitiska spänningar i världen och en annan nivå av politisering av forskning börjar att märkas tydligare i omvärlden.
Global eller nationell?
Men hur ska forskning vara en underliggande kraft till att nå lösningar på globala utmaningar om den ses som en nationell resurs som måste skyddas och nya forskningsnationer inte helt tillåts av etablerade forskningsnationer att vara med och forma globala normer2?
Några aspekter som är viktiga att fundera över för forskningssektorn är: Vad innebär global inklusivitet, integration och rättvisa i praktiken? Hur bör globala forskningsnormer formas för att hantera de utmaningar som identifieras i Agenda 2030? Det finns ett antal stora utmaningar för forskningsaktörer som försvårar meningsfulla diskussioner på en global nivå. Nedan presenterar jag tre stycken utmaningar som jag ofta hör i diskussioner med universitet, policyaktörer och tankesmedjor.
1 Synen på akademisk frihet och institutionell autonomi skiljer sig
Frihet och autonomi har varit ledord som har utvecklat universitetens verksamhet sedan Humboldt introducerade sin syn på universitetets roll i samhället på 1800-talet. Globalt sett, verkar dock trenden tyvärr gå mot minskad institutionell autonomi och akademisk frihet för lärosäten.
Detta är inte särskilt konstigt då endast 6,4 procent av världens befolkning lever i fullvärdiga demokratier och ungefär en tredjedel lever under auktoritärt politiskt styre3. I auktoritära länder så har inte akademisk frihet och institutionell autonomi generellt samma prioritet som i demokratiska länder.
Ofta har begreppen urholkats via lagstiftning och föreskrifter som ger staten i många auktoritära länder ansenlig kontroll över lärosätens verksamheter. Vi ser även en viss sådan utveckling i länder som är demokratiska, exempelvis i Ungern. I Australien har utrikesministern sedan 2020 rätt att riva upp avtal som ingåtts mellan australiensiska statliga universitet och internationella partner om de inte faller i linje med landets utrikespolitik.
Dock är det överlag så att demokratiska länders regeringar respekterar och förespråkar ett starkare lagligt och faktiskt skydd av akademisk frihet och institutionell autonomi än deras motsvarigheter i auktoritära stater. Men även i Norden finns det kritik över att den institutionella autonomin och akademiska friheten försämras.
En utveckling som har pågått en längre tid är att öka universitetens relevans för samhället. Förra året föreslog exempelvis de svenska nationella forskningsråden på uppdrag av regeringen en ny kvalitetsbaserad
resursfördelning av basmedel för forskning och forskarutbildning, baserat på strategiska profilområden. Detta riskerar försämra den akademiska friheten.
Den generella utvecklingen i världen talar för att ökade friktioner mellan länder och mellan politikområden är en integrerad del av det nutida forskningslandskapet.
2 Global jämlikhet och rättvisa är i praktiken inte önskvärt
I Norden hör vi ofta ledare prata om global jämlikhet och rättvisa (equity). Men gäller detta endast så länge som de andra är ”som oss” (dvs. demokratiska), eller är mindre utvecklade?
I fallet med Kina har västvärlden idag en motpart som besitter en likvärdig ekonomisk, vetenskaplig och militär makt. Detta har tydligt märkts i de interaktioner som nordiska aktörer har med kinesiska och medias beskrivningar av hur lämpliga eller olämpliga dessa är.
Självklart kan inte nordiska länder eller andra med liknande värderingar deflatera innebörden av akademisk frihet, mänskliga rättigheter eller demokrati. Men samtidigt måste företrädare för forskningsinstitutioner på något konstruktivt vis kunna ta dialogen med andra som ser saker på ett helt annat sätt, då förutsättningar för globalt forskningssamarbete behöver skapas i en gemensam dialog. Hur man åstadkommer ett meningsfullt utbyte är dock en oerhört komplicerad process.
I Norden verkar det som att en bredare dialog och samarbete med länder som är annorlunda oss är kostsam med avseende på de kompromisser som måste göras när grundläggande värderingar krockar. Detta är inte heller så konstigt då de nordiska länderna alltid ligger i toppgruppen på de länder som är mest demokratiska4. Fast det är Norden som är annorlunda då fler av världens länder övergår till auktoritär politisk styrning5.
Även i demokratiska länder finner en del ledande politiska partier metoder för att försvaga de demokratiska institutionerna, tydliga exempel är Fidesz i Ungern eller Republikanerna i USA.
Utvecklingen gör det allt svårare att finna gemensamma utgångspunkter för att forma globala forskningsnormer när också fler nya vetenskapsnationer önskar mer inflytande på grund av en stärkt ekonomisk och vetenskaplig kapacitet. Men om jämlikhet och rättvisa inte kan eftersträvas så är risken överhängande för fler konflikter och en större frånkoppling mellan olika länder och regioner. Om världen mår bättre av det har diskuterats och det verkar som att det skulle leda till en rad negativa effekter på ekonomisk tillväxt6 och hantering av klimatproblem7.
3 Rädsla för försämrad konkurrenskraft och välfärd bygger murar
Starkt kopplat till de utmaningar som beskrivs ovan är mål kring ett lands konkurrenskraft och välfärd. I väst och särskilt i USA, Storbritannien, och Australien har vetenskap utvecklats till stor del genom öppet utbyte och brain gain, dvs. utländska studenter och forskare som kommit till dessa länder för att söka bättre möjligheter. Studenter har kommit framförallt från Kina och Indien och stannar ibland kvar och hittar jobb på universitet eller företag och bidrar till värdlandets välfärd.
Men just det faktum att välutbildade kineser återvänder har bidragit till att Kina har vuxit som en vetenskaplig och teknologisk nation. Självklart har landets snabba ekonomiska tillväxt samt stora investeringar i högre utbildning och forskning också hjälpt. Idag ses inte utbildning av utländska studenter från Kina nödvändigtvis som en styrka av västerländska regeringar8. Snarare har det beskrivits som att nya vetenskapsnationer har dragit fördel av det öppna systemet i väst, till nackdel för tillväxt och konkurrenskraft i västvärlden9. Hur detta ska hanteras är ett policybekymmer i USA och i Europa. Risker för högre barriärer för forskningssamarbeten och diskriminering har ökat.10
Hur regeringar, forskningssektorn, och andra samhällsaktörer hanterar de ovan nämnda utmaningarna kommer att påverka villkoren för internationella samarbeten och möjligheter att nå mål som är relaterade till Agenda 2030. Förhoppningsvis finns det utrymme att föra en dialog mellan länder (med de som är mer lika och de som är mer annorlunda) och finna lösningar gemensamt, men stora skillnader måste överbryggas.
I Europa och särskilt i de nordiska länder finns det en tradition att medla i internationella diskussioner. Dialog behövs särskilt nu för att forskningen ska kunna arbeta under villkor som möjliggör ansvarsfulla internationella utbyten och samarbeten. I detta samtal är Norden också en deltagande aktör och det är viktigt att nordiska lärosäten och policyaktörer i Norden synliggör och diskuterar sina utgångspunkter. Detta arbete är pågående i Norden men kommer att behöva vara mer informerad och relatera ännu mer till hur världen utvecklas.
1
2 Se Marginson för en fördjupad diskussion:
3 https://econ.st/3OT1lq4
4 https://www.eiu.com/n/campaigns/democracy-index-2021/
5 Se
6
7 https://fam.ag/3y9nlqB
8 https://on.ft.com/3vD3T41
9 https://www.bbc.com/news/business-59610019
10 https://www.nature.com/articles/d41586–022-00555-z
Hovedbilde: Since.