Forskning

Vetenskaplig publicering som strategi för industrisamarbete

Kunskapsproduktionen vid industriellt inriktade forskningsinstitut sker i samverkan med aktörer som universitet och företag. En studie av ett svensk institutt, Ytkemiska institutet (YKI), visar hur forskningsinstitut i vår tid strategiskt utvecklar nya roller i ett föränderligt forskningslandskap. Publicering och samarbeten i projekt er ett av de strategiska redskapen för att höja synlighet och attraktivitet och för att positionera institutet bland kunder och hos finansiärer.

KATARINA LARSEN, KARL BRUNO, SVERKER SÖRLIN
Alla vid Avd. för teknik- och vetenskapshistoria, KTH Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholm

YKI er ett av totalt omkring trettio svenska industriforskningsinstitut. Merparten av instituten ingår i fyra dotterbolag som är (helt eller delvis) ägda av det statliga RISE Holding (Research Institutes of Sweden). De fyra bolagen är: SP Sveriges tekniska forskningsinstitut(där YKI ingår), Swedish ICT (informationsteknologi), Swerea (material-, process- och produktionsteknik) och Innventia (från pappersmassa till förpackningar och biobränslen). Sveriges tekniska forskningsinstitut är störst av dessa och hade år 2010 totalt 936 anställda och en omsättning på 1016 Mkr.Instituten har varit föremål för många utredningar sedan de första etablerades under mellankrigstiden. Ändå har vi haft ganska svaga kunskaper om hur instituten själva redogör för sin kunskapsproduktion och hur man arbetar med sin publicering. Det finns en etablerad bild av instituten som i första hand service-organisationer, som betjänar sina kunder och bara i andra hand publicerar i tidskrifter. Men vår forskning visar snarare att publicering är både viktigt och strategiskt intressant. YKI bildades 1963 och fallstudien utgår från en genomgång av årsredovisningar, forskningsprogram (perioden 1975-2005) och intervjuer med både representanter för forskningschefer och laboratoriepersonal. Resultaten visar att grundforskning betonas mindre i slutet av perioden (källan här är formuleringar i årsredovisningar) samtidigt som institutet har varit fortsatt aktivt att publicera i vetenskapliga tidskrifter. En enkel förklaring är de samarbeten som sker med doktorander och professorer vid universitet och högskola och dessa kategorier har starka intressen att publicera. En annan förklaring är att vetenskapliga artiklar fungerar som en kvalitetsgarant för samarbetsparter och medlemsföretag. Detta beskrivs i YKI:s forskningsprogram 2002: «In fact, a strong presence of YKI in the scientific debate through publications or conference presentations is important for the future success of YKI, since it provides a means of quality control and can help attract both new member companies and research collaborations.»

Diversifiering och internationalisering

YKI tillhör de institut som varit mest aktiva när det gäller att publicera i internationella tidskrifter. Studien pekar också på en ökad internationalisering, bland annat har antalet forskningssamarbeten med företag runtom i världen vuxit de senaste åren. Citatet från forskningsprogrammet (som redan år 2002 var på engelska) förstärker den bilden. Institutet har användare i många branscher eftersom ytkemiska egenskaper berör både materialval och funktion hos läkemedel, förpackningar, mat, kosmetik och många andra produkter.

Denna diversifiering speglar också en förändrad finansieringssituation. I likhet med andra forskningsinstitut hade YKI förut en större statlig grundfinansiering och en starkare koppling till den svenska kemibranschen. Skapandet av institutet motiverades också med massaindustrins behov. Nu konkurrerar man på en internationell marknad samtidigt som finansieringssituationen i Sverige förändrats med ökad extern finansiering.

De företag som investerar i YKI:s forskning motiverar givetvis detta med sina behov av innovation och produktutveckling. Men man kan också, med stöd i innovationsforskningsteori, förstå deras investeringar som en strävan att bygga upp en förmåga att absorbera kunskap utanför organisationen.

Mellan företag och akademi?

Institutens roll i innovationssystemet beskrivs ofta som en «mediator» – en mäklare mellan företag och akademi. Men om man tittar närmare på den empiriska verkligheten, får man en annan bild av de olika typer av kunskapsöverföring som sker när institut samarbetar med både akademi och företag. Den visar att utbyten sker genom täta nätverk där människor i flera olika yrkeskategorier fungerar som kunskapsbryggor mellan organisationer. Det finns inte en organisation som är mäklare för alla organisationer, utan alla organisationer har något drag av mäkleri, låt vara att institut tycks fungera som en katalysator som gör att sannolikheten för att akademi och näringsliv samarbetar ökar och kan ske effektivare.

Det hela påminner om vad forskning visat för andra regioner, exempelvis betydelsen av interaktion mellan ingenjörer vid Stanford och framväxten av företag i Silicon Valley. I studien av YKI kan man se att det finns ett omfattande samarbete med KTH (även om samförfattade publikationer) som vittnar om kanaler för kunskapsöverföring inom både forskning och utveckling (även användning av utrustning). Många enskilda forskare har anknytning till båda dessa forskningsmiljöer.

En viktig fråga för studier om institutens roller i innovationssystemet är hur små och medelstora företag använder institutens kompetens. Tidigare undersökningar, bland annat en studie av Sverker Sörlin m.fl. från 2009 om småföretagens behov (av nätverk, utrustning, kompetens) vid de danska instituten visar att mindre företag efterfrågar allt från seminarier och nätverksaktiviteter till tester av material och produkter. Institutens traditionella kunder bland företagen förändrar hela tiden sin efterfrågan på FoU-tjänster. Det gäller också efterfrågan på miljöanpassade produkter och tjänster där användarnas perspektiv är viktigt för att förstå institutens förändring – då flera institut har en stark profil inom miljöområdet.

Nya roller för industriforskningsinstitut

Vad kan vi lära oss av studien av YKI? Den första och mycket viktiga lärdomen ärr att även om institutet först skapades för skogs- och pappersmassaindustrin, så har institutet med tiden samarbete med många olika företag och sektorer. I Sverige byggdes institut i flertalet fall upp som medlemsorganisationer för företag inom en viss bestämd bransch; de kallades också länge för «branschforskningsinstitut». Detta vilade på en logik som sade att investeringar i forskning och utveckling var för dyra för att bekostas av enskilda företag och att de endast kunde utföras kollektivt, av företag i förening. Med samma logik kunde man motivera att instituten fick ett generöst statligt stöd, eftersom det låg i hela nationens intresse att nya näringsgrenar kunde utvecklas med hjälp av forskning.

När Sverige satsade storskaligt på det forskningsanknutna universitetet från 1970-talet prioriterade staten ned sitt stöd till institutssektorn. Under följande årtionden pressades instituten ytterligare av konkurrensutsättning och privatiseringar. Instituten har svarat genom att välja nya framgångsstrategier. I stället för att enbart förlita sig på sina gamla och trogna medlemsföretag har vissa av dem, exempelvis YKI, fortsatt haft en stark publiceringskultur. De har, intressant nog, också motiverat sin prioritering av vetenskapliga publikationer med att det signalerar kvalitet som i sin tur kan förbättra möjligheten att attrahera nya kunder och nya medlemsföretag men också fler och vidgade forskningssamarbeten och meritering för externa forskningsanslag.

Studien av YKI visar mycket tydligt hur bilden av industriforskningsinstitut håller på att förändras i grunden. De är inte längre enbart (om de någonsin varit det) «mäklande» transportband mellan akademisk forskning och industriella tillämpningar genom anpassningar av redan känd teknologi. Istället är de mångsidiga, strategiskt sökande kunskapsproducerande organisationer som anpassar sig successivt i ett alltmer mångsidigt och skiftande forskningslandskap med många finansiärer, många typer av kunder och en allt mer internationell marknad för kvalificerade FoU-tjänster.

I vissa fall kan framgångsstrategin hos institut vila på unika tillgångar och komparativa fördelar i form av demonstrationsanläggningar eller nischad spetskompetens. Andra gånger, som i fallet YKI, är institutet samtidigt aktivt med publicering som strategiskt verktyg för att skapa sig en nisch som kompetent partner för både akademi och industri.

Artikeln utgår från projektet: Instituten i innovationssystemet. Det bedrivs vid KTH och är finansierat av Vinnova.