Mats Benner, professor i forskningspolitik, Lunds universitet
När Gunnar Öquist och jag skrev en rapport om genombrottsforskningens villkor för Kungliga Vetenskapsakademien i Sverige 2012 var den danska utvecklingen högst anmärkningsvärd. Från en vikande position så sent som under 1990-talet hade alla kurvor vänt uppåt, och danska forskare och danska universitet var nu på högsta nivå, rentav bland de allra främsta i världen. Den stämde dåligt med uppfattningar som fanns i Sverige om Sveriges och Danmarks respektive ställning i det globala forskningssystemet.
Danmark ledande
Men när vi granskade bibliometriska data om toppforskningens utveckling, data som tagits fram av Staffan Karlssons och Olle Perssons gedigna analys, fann vi ett bestickande mönster. Danmark hade verkligen gjort en stark utveckling från medelmåttig till ledande. Sverige, å sin sida, stod kvar och stampade på ungefär samma plats.
Förklaringar och risker
I vår rapport pekade Gunnar Öquist och jag på en mängd tänkbara förklaringar till utvecklingen. Om man ska lyfta fram två, är de det starka ledarskapet vid danska universitet och de kraftfulla och uthålliga satsningarna på yngre forskare.
Vi pekade samtidigt på några risker. Den starka politiska inriktningen mot internationell synlighet vilade på en osäker grund. Dansk politik karakteriseras av hastiga omsvängningar, och vi såg redan 2012 tecken på att politiken kunde ändra riktning och ta in andra hänsyn.
Vidare såg vi att det fanns en tendens att öka externfinansieringens betydelse på bekostnad av direktanslagen till universiteten. Den utvecklingen visste vi redan mycket om i Sverige, och den var inte kvalitetsdrivande. Överhuvudtaget tycktes samordningen ganska begränsad, Danmark saknade – till skillnad från de andra länder som stod ut i internationell jämförelse (Nederländerna och Schweiz) – forum för samråd och samordning.
En land bland andra
Den rapport som nu följt upp utvecklingen, och som presenterades i april vid en konferens i Köpenhamn, gav oss dock rätt i våra farhågor. Danmark har blivit en land bland andra, och inte längre något mirakel. Danmark har därför, sannolikt omedvetet, tagit efter Sverige, låtit systemet växa främst i form av projektanställningar och lösa medel som används för att låta redan befintliga verksamheter växa, snarare än att koncentrera resurserna på yngre personer med riktig potential, och på riktiga anställningar.
Vi har också fått en del anekdotisk information om att den strikta regim vi kunde se 2012 vid danska universitet, med tydlig styrning mot hög kvalitet och höga ambitioner, tunnats ut. Universitetsledningar har inte samma starka ställning och inte samma starka ambition, som de hade för ett decennium sedan.
Politiken har också blivit alltmer fragmenterad och inte alls lika inställd på internationell synlighet. Snarare på nationella angelägenheter, och på olika, mer eller mindre välbegrundade, omorganisationer av lärosäten och forskningsfinansiärer.
Konferens
Diskussionen kring rapporten på konferensen var uppfriskande och öppenhjärtig. Samtidigt var representanter från dansk politik få vid mötet. Frågan verkade inte särskilt angelägen. Man hade antagligen helt andra spörsmål som krävde uppmärksamhet, framför allt hur universiteten bättre skulle knytas till arbetsmarknadens behov.
Från det kosmopolitiska drag som präglade debatt och diskussion 2012 hade Danmark åter blivit nationellt i sin utblick. Ungefär på samma sätt som universitetssystemet hade varit på 1980-talet, då den danska kräftgången var som starkast. Är det något ruttet i kungariket Danmark?
Ingen kan dock frånta arrangörerna av konferensen och beställarna av Schneider och Norns rapport för förnekelse. Intressant nog är det de privata forskningsstiftelserna som tar initiativet och uttrycker mest bekymmer, medan det är tystare från de offentliga sida.
Schneider, J. W. and Norn, M.-T. 2023. The scientific impact of Danish research 1980–2020. Report from the Danish Centre for Studies in Research and Research Policy.
Det ska också sägas att det danska forskningspolitiska rådet tidigt tog upp frågan om det ”danska miraklet” var hållbart, i en rapport från 2016. Men efter det har inte så mycket hörts utan andra frågor har som sagts. Men att Danmark blivit ett land bland andra, det tycks obestridligt. Eller som Åse Gornitzka uttryckte det i sin kommentar på konferensen: ”You were human after all!!
Se också: The citation impact of Danish research: from miracle to median?
Öquist, G. and M. Benner. 2012. Fostering Breakthrough Research. (Akademirapport). The Royal Swedish Academy of Sciences.
Foto av Mats Benner: Johan Persson Lunds universitet.